Jordarter

Jordarter, eller lösa avlagringar, är allt löst material som ligger ovanpå berggrunden: lera, silt, sand, grus, sten, block och torv. Jordarterna under en tomt avgör hur du kan grundlägga, hur mycket byggnaden kommer att sätta sig och om marken kan ge skred.

De flesta jordarterna i Norge avsattes under och efter den senaste istiden. Ämnesområdet kallas därför kvartärgeologi. Geologerna delar in jordarterna efter hur de bildades, och bildningssättet säger mycket om hur marken beter sig när du bygger på den:

• Morän har avsatts direkt av glaciären. Massorna är osorterade och fasta, och de ger oftast bra byggnadsgrund.
• Isälvsavlagringar är sorterade sand- och grusmassor med god dränering. De är också en viktig resurs för grus och grundvatten.
• Havs- och fjordavlagringar är lera och silt som avsatts i havet under marin gräns. De är sättningskänsliga och kan innehålla kvicklera.
• Älvavlagringar är sand och grus längs vattendrag. Områdena är ofta översvämningsutsatta.
• Torv och myr är organiskt material. Det är mycket sättningskänsligt och ger dålig byggnadsgrund.
• Berg i dagen betyder att jordtäcket saknas eller är tunt.

Dessutom finns vittringsmaterial, som är berg som har vittrat sönder på plats, och skredmaterial från tidigare ras.

Jordarten styr grundläggningen. På morän kan du ofta grundlägga direkt. Genom lös lera måste du oftast påla ner till berg, och torv grävs ur och ersätts med bättre massor. Finkorniga massor ger sättningar över tid och påverkar hur lätt det är att gräva och hur stabil byggropen blir. Dagvatten hanteras också olika: grus låter vattnet infiltrera, lera gör det inte. Grova och luftiga jordarter släpper lättare upp radon i byggnader. Där finkorniga havsavlagringar ligger under marin gräns måste du räkna med risk för kvicklera. Då krävs en geoteknisk bedömning enligt TEK17 (norska byggreglerna) innan en reguleringsplan (norsk detaljplan) eller ett rammetillatelse (norskt ramtillstånd) kan ges, och en skredfarozon kan bli aktuell.

Norges geologiske undersøkelse (NGU) förvaltar den nationella jordartskartan i olika skalor. Varje yta i kartan har jordart, bildningssätt och en grov klass för mäktighet, alltså lagrets tjocklek. Kartan visar bara ytan. Vad som ligger under, och hur djupt det är ner till berggrunden, måste du klarlägga med markundersökningar. Befintliga borrningar hittar du i NADAG. Datamängden beskrivs under Jordarter.

I Placepoint ligger jordartskartan i kartlagret Geologi, och ett klick i kartan ger jordarten för punkten. Kombinera den med Marin gräns och Möjlighet till marin lera för en samlad kontroll av markförhållandena före köp eller planläggning, och med NADAG för befintliga markundersökningar. Rapport: Risk och klimatrisk tar med jordarter som en del av temat markförhållanden, och resultaten ingår naturligt i en tomtanalys.

Så visas datamängden i kartan

Datamängden ingår i kartlagret Geologi som Jordarter:

Från Placepoints ordbok: Jordarter

Mer information: NGU: kvartärgeologisk kartläggning, jordarter, NGU: jordartskarta, Store norske leksikon: jordarter

Engelska: Superficial deposits (Quaternary deposits).

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan jordarter och berggrund?

Berggrunden är det fasta berget. Jordarterna är det lösa materialet som ligger ovanpå, som lera, sand, grus och torv. De flesta byggprojekt står på jordarter, och tjockleken ner till berg avgör ofta hur byggnaden måste grundläggas.

Vilka jordarter är bäst att bygga på?

Morän och berg i dagen ger oftast bra byggnadsgrund, eftersom massorna är fasta och sätter sig lite. Isälvsavlagringar av sand och grus är också ofta bra och dränerar väl. Lera, silt och särskilt torv och myr kräver mer omfattande grundläggning.

Kan jag lita på jordartskartan när jag bedömer en tomt?

Jordartskartan från Norges geologiske undersøkelse (NGU) visar bara vad som ligger i ytan, och gränserna är grova. Kartan passar för en första bedömning. Vad som ligger under, och hur djupt det är till berg, kräver markundersökningar.

Varför är lera under marin gräns extra viktig att kontrollera?

Lera och silt som avsattes i havet under marin gräns kan vara kvicklera. Sådan lera kan kollapsa och bli flytande vid belastning eller grävning. Hittar du sådana massor på en tomt måste du räkna med krav på geoteknisk bedömning.