Hoppa till huvudinnehåll
Beta! Dokumentasjonen er automatisk generert. Informasjonen kan være ufullstendig og inneholde feil, spesielt skjermbilder og videoer. Se Om hjelpesidene. Vi vil veldig gjerne ha innspill: Kontakt oss via «Fant du det du lette etter?» nederst, i chatten nede til høyre eller på support@placepoint.no – vi svarer så fort vi kan!

Pantbrev

Pantbrev är beviset för att en inteckning, ett pantkrav, har tagits ut i en fastighet. Ägaren ansöker om en inteckning hos Lantmäteriet för ett bestämt belopp och får tillbaka ett pantbrev som visar att fastigheten är belastad med just det beloppet. Pantbrevet är inte knutet till en viss bank eller ett visst lån, det är en fritt överlåtbar säkerhetshandling som ägaren därefter pantsätter till banken som ger lånet.

Ordningen sker i tre steg. Först registrerar Lantmäteriet en inteckning i fastigheten enligt reglerna i jordabalken 6 kap. Därefter utfärdar Lantmäteriet själva pantbrevet som bevis på inteckningen. Till sist överlämnar ägaren pantbrevet till borgenären som pant för lånet. Banken registreras som panthavare hos Lantmäteriet, men pantbrevet förblir en överlåtbar handling som frigörs och kan pantsättas på nytt när lånet är löst.

En fastighet kan ha flera inteckningar samtidigt, och de rangordnas efter registreringstidpunkten: en inteckning som registrerats i januari går före en som registrerats i februari om fastigheten säljs exekutivt och pengarna inte räcker till alla borgenärer. Bankerna tar därför oftast pantbrev med ett nominellt belopp som är högre än själva lånet, så att samma pantbrev kan täcka framtida lånehöjningar och räntor utan att en ny inteckning måste sökas och ny stämpelskatt betalas varje gång. Principen är densamma som ligger bakom norska bankers användning av pantedokument med pantsumma satt högre än lånet.

Sedan 1990-talet utfärdas de flesta pantbrev som datapantbrev: elektroniska handlingar registrerade i pantbrevsregistret, som inrättades genom lag (1994:448) om pantbrevsregister och drivs av Lantmäteriet. Datapantbrevet ersätter det äldre, fysiska skriftliga pantbrevet, som fortfarande finns i äldre ärenden och som ägaren kan låta konvertera till datapantbrev utan kostnad. Fördelen med datapantbrevet är att det inte kan komma bort, ett förlorat skriftligt pantbrev kräver en egen process i domstol innan ett nytt kan utfärdas.

Att ta ut en ny inteckning kostar stämpelskatt: 2 % av beloppet, avrundat nedåt till närmaste tusen kronor, plus en fast expeditionsavgift på 375 kr. Detta kommer utöver stämpelskatten på själva köpet av fastigheten. Eftersom pantbrevet följer fastigheten och inte den enskilda ägaren kan en köpare överta säljarens befintliga pantbrev i stället för att söka nya. Köparen betalar då bara stämpelskatt för skillnaden mellan pantbrevens sammanlagda belopp och lånebehovet, inte för hela lånesumman på nytt. Det är huvudskälet till att svenska fastighetsaffärer nästan alltid börjar med att kontrollera vilka pantbrev som redan finns i fastigheten.

Den närmaste norska motsvarigheten är pantedokumentet, tinglyst pant i grunnboken. Likheten tar dock snabbt slut. Ett norskt pantedokument är utfärdat till en bestämd borgenär för ett bestämt lån och tas normalt bort när lånet är löst. Ett svenskt pantbrev är däremot frikopplat från både lånet och borgenären: det är ett återanvändbart instrument som blir kvar i fastigheten och som säljaren överlämnar, fysiskt eller elektroniskt, till nästa ägares bank. Det har ingen norsk motsvarighet. Norsk rätt har inget pantedokument som är tänkt att cirkulera vidare till nästa ägare.

Från Placepoints ordbok: Pantbrev

Mer information: Lantmäteriet: Pantsystem, Lag (1994:448) om pantbrevsregister, Lantmäteriet: Ansök om inteckning

Engelska: Mortgage deed (Swedish-specific security instrument tied to the property, not the loan or the lender).

Vanliga frågor

Vad är ett pantbrev?

Ett pantbrev är beviset för att en inteckning har tagits ut i en fastighet. Ägaren pantsätter pantbrevet till banken som säkerhet för ett lån.

Vad är skillnaden mellan inteckning och pantbrev?

Inteckningen är själva registreringen av beloppet i fastigheten hos Lantmäteriet. Pantbrevet är handlingen som bevisar inteckningen och som ägaren pantsätter till banken.

Vad är ett datapantbrev?

Ett datapantbrev är ett elektroniskt pantbrev registrerat i pantbrevsregistret hos Lantmäteriet, i stället för ett fysiskt skriftligt pantbrev. Det har varit huvudformen sedan 1990-talet och kan inte komma bort.

Kostar det något att ta ut ett nytt pantbrev?

Ja. En ny inteckning utlöser stämpelskatt på 2 % av beloppet, plus en expeditionsavgift på 375 kr. En köpare som övertar säljarens befintliga pantbrev betalar bara för skillnaden upp till lånebehovet.

Vad händer om en fastighet har flera pantbrev?

De rangordnas efter när inteckningen registrerades. Vid exekutiv försäljning täcks pantbreven i den ordningen, så ett pantbrev som registrerats tidigt går före ett som registrerats senare.

Är ett pantbrev detsamma som ett norskt pantedokument?

Nej. Ett norskt pantedokument är knutet till en bestämd borgenär och ett bestämt lån, och tas bort när lånet är löst. Ett svenskt pantbrev är frikopplat från lånet, följer fastigheten och återanvänds ofta av nästa ägare.

Beta! Dokumentasjonen er automatisk generert. Informasjonen kan være ufullstendig og inneholde feil, spesielt skjermbilder og videoer. Se Om hjelpesidene. Vi vil veldig gjerne ha innspill: Kontakt oss via «Fant du det du lette etter?» nederst, i chatten nede til høyre eller på support@placepoint.no – vi svarer så fort vi kan!