Självkostnad
Självkostnad (norska: selvkost) är principen om att en kommunal avgift inte ska vara högre än kommunens faktiska kostnad för att leverera tjänsten. Kommunen kan alltså få täckning för sina utgifter, men inte tjäna pengar på lagstadgade avgiftstjänster. Principen är central för alla som betalar avgifter till kommunen i ett fastighetsärende: byggärende, oppmålingsforretning (lantmäteriförrättning), seksjonering och kommunala avgifter för vatten, avlopp och renhållning.
Lagstödet varierar med tjänsten. För avgifter i byggärenden följer självkostnaden av plan- og bygningsloven § 33-1, som slår fast att avgiften inte kan överstiga kommunens nödvändiga kostnader inom sektorn. Kommunen beslutar om en avgiftstaxa, ofta med fasta satser per ärendetyp eller graderad efter area, men summan av avgifterna inom ett område kan inte gå med överskott över tid. De kostnader som får räknas med är både direkta (handläggarnas tid) och en andel av indirekta kostnader (ledning, it, lokalhyra). Det är inte tillåtet att subventionera avgiftstjänster med skatteintäkter, och det är inte heller tillåtet att använda avgiftsöverskott för att finansiera annan kommunal verksamhet.
För en tiltakshaver (byggherre) eller utvecklare innebär självkostnadsprincipen att avgifterna varierar mycket mellan kommuner, eftersom kostnadsnivå och taxa skiljer sig åt, men att de ska gå att kontrollera i efterhand. En oväntat hög avgift för byggärende eller mätningsavgift kan i princip krävas dokumenterad mot kommunens självkostnadskalkyl. Kommunen kan bygga upp ett självkostnadsfond under år med överskott och använda det under år med underskott, men fondet ska i huvudsak balansera över en period på några få år.
Självkostnad måste hållas isär från två närliggande begrepp. Utbyggingsbidrag och refusjon gäller utvecklarens betalning för teknisk infrastruktur, inte handläggningsavgift, och styrs av egna regler i plan- og bygningsloven. En utbyggingsavtale är ett frivilligt avtal om vem som bygger och betalar för gemensamma åtgärder, och är inte heller en självkostnadsavgift. Självkostnad handlar uteslutande om kostnadstaket för kommunens egna avgiftstjänster.
Från Placepoints ordbok: Selvkost
Mer information: Store norske leksikon: selvkost, Lovdata: plan- og bygningsloven § 33-1, Lovdata: kommuneloven § 15-1
Engelska: Cost-recovery principle (municipal fees capped at actual cost).
Vanliga frågor
Vad betyder självkostnad?
Självkostnad betyder att en kommunal avgift inte ska överstiga kommunens faktiska kostnad för att leverera tjänsten. Kommunen kan täcka sina utgifter, men inte tjäna pengar på lagstadgade avgiftstjänster som byggärenden, oppmålingsforretning och kommunala avgifter.
Varför varierar avgiften för byggärenden mellan kommuner?
För att varje kommun har olika kostnadsnivå och beslutar om sin egen avgiftstaxa. Plan- og bygningsloven § 33-1 kräver bara att avgiften inte överstiger kommunens nödvändiga kostnader, inte att satserna är lika överallt.
Kan jag begära att få se hur avgiften har beräknats?
Ja. Eftersom avgiften är bunden av självkostnaden ska den gå att kontrollera mot kommunens självkostnadskalkyl. En oväntat hög avgift för byggärende eller mätning kan i princip krävas dokumenterad.
Är utbyggingsbidrag detsamma som självkostnad?
Nej. Utbyggingsbidrag och refusjon gäller utvecklarens betalning för teknisk infrastruktur, inte handläggningsavgift. Självkostnad handlar bara om kostnadstaket för kommunens egna avgiftstjänster.